Drick banner 392 x 80

Drick banner 392 x 80
Alf Tumble

Alf Tumble

Nybliven dryckesskribent på Dagens Nyheter och författare till boken Drick! Skriver även regelbundet i Livets Goda & Nöjesguiden. Alf är utbildad sommelier men har aldrig serverat en droppe eller aspirerat på titeln. Han älskar dryck i kombination med upplevelse och passionen delas hyfsat lika mellan vin, öl och cocktails. Kärleksreserver finns alltid till vin från Piemonte och real ale från England. Tillsammans med Mikael Christiansson initiativtagare är till Popit.nu E-post: alf@popit.nu

Kategorier

Mixa egen låda

Mixa egen lada

Lådvin behöver varken betyda bag-in-box eller svindyr 12-flaskorslåda från Bordeuax. Vinimportörerna Vinik, Vin & Natur och Vinlådan gör alla egna sexpackslådor med olika producenter. Winetrade bjuder valfrihet i sitt sortiment via privatimport så länge du väljer minst sex viner totalt. Senast ut i raden är nätvinhandlaren Winefinder där kravet är minst  tolv flaskor för att sätta ihop sin egen låda. Och det är precis vad jag har gjort.

Än så länge bara en liten del av Winefinders sortiment ”plockbart”. Men för att underlätta, och marknadsföra, har de anlitat Europas bästa tävlingssommelier, den mycket begåvade Arvid Rosengren. Utifrån min egen smak beställde jag tre av Arvids rekommendationer – viner till rimliga priser och som i dagsläget inte finns på Systembolaget.

ProduttoriDomaine Gauby Calcinaires Blanc 2011 (159 kr) är ett vitt vin från Roussillon gjort på 50 procent muscat, 30 procent chardonnay och 20 procent maccabeu. En krispig, mineralstolt och allmänt angenäm upplevelse du lätt stjälper i dig innan middagen står på bordet. Har du för avsikt att äta något grönt eller kanske rentav skaldjur eller fet firre är det här flaskan på bordet. Ska du äta lika elegant käk – eller inget alls – fast med mer protein ligger röd transparent bourgogne när till hands. Dupont Tisserandot Les Echezeaux, Marsannay 2010 (199 kr) är ett fint exempel på burgundisk lättsamhet utan att bli alltför  fatflörtig eller dyr. Ett seriösare vin, i min bok, från samma år men för mindre peng är fantastiska Produttori di Barbaresco, Barbareso 2010 (179 kr). Ett vin att åldras med om du vill, men kanske inte gå i pension med. Svingott och fokuserat. Blygsamt  i början och klassiskt tvär i slutet, precis som sig bör. Upplagt för merköp.

Missionen, passionen & uppdraget

Solvalla

Igår deltog jag i en paneldiskussion på Systembolagets Solvalla-konferens. Med i panelen satt Emil Sallnäs, VD Giertz vinimport, och Anna Karlstedt, Förbundsordförande IOGT. Syftet med panelen var att dryfta hur bolaget ska bli bättre, och efter att Popits inlägg ”Vad saknar du på bolaget?” landade väl såg jag ingen anledning till att inte vara med. Min input i korta drag handlade om att fortsätta arbetet med ett eklektiskt ständigt utbytbart sortiment, hänga med i tidsandan, göra nät- och butiksupplevelserna inspirerande och renodla verksamheten/kompetensen i form av separata butiker för öl, vin och sprit.

Nu var denna 30-minutersövning egentligen ingen diskussion, snarare tre monologer. Men det dök upp en fråga från en kvinna i publiken: ”Hur ser du på att jobba med och glorifiera alkoholhaltiga produkter när det finns en sådan tydlig baksida (alkoholism)?” En vettig fråga. Särskilt i det här forumet (monopolets uppdrag är som bekant att sälja alkohol och varna för konsumtion i samma andetag).  Jag tror att mitt svar gick fram väl. Men jag tänkte ändå att det vore läge att förtydliga hur jag ser på mitt uppdrag dryckesskribent och vindrickande medmänniska. Oavsett om jag skriver här på Popit, i folkliga Dagens Nyheter, i ungdomliga Nöjesguiden eller delar en flaska i podcasten eller på TV4 är min inställning densamma. Jag vill att du som läser eller lyssnar ska dricka bättre. Inte mer. Jag vill att du ska bry dig om vad du har i glaset. Få dig att upptäcka nya drycker och gärna spendera en extra slant för en större upplevelse vid matbordet. Måhända romantiserar jag ibland men gastronomi är min agenda. Inte alkoholpolitik. Jag är, liksom hela svenska folket, väl informerade om alkoholens baksida. Glasklart.

Årets bästa vin 2013 – Alf Tumble

LucaDet är lätt hänt att man uppfinner nya kategorier och tävlingsgrenar när det bästa ska koras. Se bara på alla restauranggalor – en oöverskådlig mängd priser för att ingen ska bli glömd (och för att locka fler sponsorer). Förra året gjorde jag precis samma sak. Vräkte ur mig 28 årets-bästa-hyllningar för att göra det lätt för mig. I år blir det bättring! Alla som skriver på Popit har valt ut EN flaska var, en dryck som helt enkelt fått våra vinhjärtan att slå dubbelslag 2013. Subjektivt och osponsrat. I mitt fall heter årets flaska Roagna Langhe Rosso 2006

Motivering: Av klassificeringen förpassad till kategorin ”standardnebbiolo”men låt dig inte luras, här har vi ett vin som skåpar ut många flaskor med ”Baraolo” eller ”Barbaresco” tryckt på etiketten. Ett vin som fick min personliga piemontebägare att rinna över av lycka och fyllas på igen.

Luca Roagna har en egen stil som lyfter fram essensen av nebbiolo. Hans viner från lägena Asili och Paje i Barbaresco är fantastiska uttryck på vad druvan nebbiolo kan åstadkomma i rätta händer, och framför allt i rätt jord. Flaggskeppsvinet Crichet Paje tillhör regionens absoluta topp-5 och 1978:an är en av mina största vinupplevelser någonsin. Hur glad blir man inte då när samma producent släpper en Langhe Nebbiolo anno 2006 för i sammanhanget fjuttiga 209 kronor? Samma år som konkurrenterna släpper 2011.

Roagna 2006Begrepp som ”mini-barbaresco” räcker inte. 2006:an har både struktur och finess som en bättre barolo utan att vika en tum från varken ursprung eller husstil. Klassiska aromer av rosor, läder, bigarråer, tjära, mint och varm höst varvas i lager på lager för att landa i en tät famn av mumsiga tanniner. Elegant och fullmatat på samma gång. Långlivat men svårsparat.

Smolket i bägaren må vara att vinet sålde slut i ett nafs efter att ha kvalat in från beställningssortimentet (så kan det gå när man förstalistar ett vin i DN (sorry!) och när den kollektiva bloggosfären lovsjunger). Positivt i sammanhanget är dock att årgång 2008 ersätter och finns tillgänglig i de flesta butiker. Ett bra vin det med, men med enklare struktur. Testa! Ni som har en 06:a kvar kan skatta er lyckliga – posta gärna era tasting notes som kommentarer – och låt oss hoppas att 2014 blir ett riktigt gott nytt vinår.

Bordeaux i fyra genertioner – Gruaud-Larose

GL-1

En av min första och största vinupplevelser har jag bordeauxslottet Chateau Gruaud-Larose att tacka för. Och givetvis även min kursare på sommelierutbildningen, Jonas från Tranan, som hade tagit med sig flaskan. Vi var fem nybakade vinnördar som sågs en kväll för att fira examen. När det blev läge att öppna kvällens höjdpunkt, Gruaud-Larose 1982, gick givetvis korken sönder. Och eftersom karafferna var slut dekanterade vi vinet genom ett kaffefilter i en blomvas. När vi slutligen fick doppa näsan i glasen visste euforin inget stopp. Ett makalöst livligt vin med djup, sömlös frukt och klassisk jordig elegans. De bästa av två världar möttes vid mittlinjen. Så komplett.

Sedan dess har jag haft förmånen att få dricka vinet en gång till. Det var på 12 x 8 till avsmakningsmeny och deja vu-upplevelsen var total.  Även om mina förväntningar vara maxade och vinet var åtta år äldre fanns magin kvar. Lite glesare och lite jordigare men fortfarande ett stort vin. Det var därför jag, återigen, kände fjärilarnas vingslag när det vankades presslunch med producenten själv. Fyra generationer, sex flaskor vin, en regnruskig novemberdag i matsalen på Ulla Winbladh.

Larose de Gruaud 2005 (379 kr)
Chateau Gruaud-Larose 1975 (från magnum)
Chateau Gruaud-Larose 1989 (ca 1 800 kr)
Chateau Gruaud-Larose 1998 (ca 900 kr)
Chateau Gruaud-Larose 2000 (ca 2 200 kr)
Chateau Gruaud-Larose 2005 (ca 1 200 kr)

Först ut var ett av de två ”andraviner” som GL producerar. En fortfarande mycket ung, bärig och stram krabat som snabbt hamnade i skuggan av resten av startfältet. När gamlingen från 1975 föddes lagrades vinerna fortfarande på cementtankar. Och i glaset samsades svart te, torkade blommor och en skvätt kompostsaft. Smakmässigt ett fullmoget och relativt glest vin, men att bara dofta räcker långt. Annat ljud i lådan blev det när den mörkare och fatdrivna 89:an landade i gommen. Doften påminde mig om första gången jag drack 82, då frukten var i framkant, men här i ett mer bombastiskt uttryck. Ett underbart vin med söt frukt, choklad, salvia och ett trevligt tanninbett kvar. Om man ska klaga på något så saknar väl 89:an en gnutta precision. Men vem behöver de när kock Pelle Johansson i samma veva serverar grym bouff-gryta med smörmättat mos?

GL-2Om 80-talet var slottets storhets tid under de fyra senaste generationerna (i modern tid, 20- och 60 -talets sägs också ha sin charm…) så var 90-talet desto knepigare. Vinmakningen moderniserades och vinerna förlorade lite i karaktär. 1998 var första årgången med den nya ägaren familjen Merlaut. Vinet utmärker sig med plommonfrukt, rostade ekfat och med mogna tanniner. Aningen utvecklad i doften men desto yngre i smaken. Behöver, liksom nästa vin, några år till på flaska. Årgång 2000 är fullmatat, varmt och oförlöst. Ett vin som jag i dag finner alltför extraherat och maffigt. Det är inte helt omöjligt att det här vinet går samma väg som 1989 för en som har tålamod. Sista flaskan kommer från ännu ett toppår då flaskpriserna sköt i höjden. 2005. Fortfarande purung med viol, vanilj och mörka fruktkarameller på nosen. Tät och strukturerad. Svårt att säga vad som kommer att hända, men efter dagens mognadslektion färskt i minnet vore det en skymf att poppa en flaska idag. Och för dig som inte har tålamod så finns de drickasmogna flaskor på auktioner att köpa för samma peng, om inte billigare. Bara att hojta till om du vill splitta en låda :)

Chateau Gruaud-Larose ligger i Saint-Julien och förfogar över 80 hektar vinmark. Förstavinet görs på cirka 60 procent cabernet, 30 procent merlot, 6 procent cabernet franc och 4 procent petite verdot. 200 000 flaskor produceras samt lika många av andravinet Sarget och Larose de Gruaud. Vinet importeras av Janake Wine Group.

Nya glas i provningsrummet, hallelujah!


glas!En dröm är på väg att gå i uppfyllelse. De standardiserade små  ISO-glasen i Systembolagets provningsrum, de till vänster på bilden, kommer äntligen att ersättas av Riedel Ouverture Red, en personlig favorit med större kupa och tunnare glas.

Jag mins mina första provningar på Systembolaget. I en liten väska bar jag med mig fyra egna glas. Riedel Ouverture Red. Ambitionen höll i tre veckor, sedan rättade jag mig i ledet och provade med de tillhandahållna ISO-glasen. Nu kanske du tycker att det låter snobbigt och pretentiöst att klaga på kvaliteten hos provningsglasen, särskilt då hela Sveriges vinjournalistkår har använt dess sedan urminnes tider. Må så vara. Inget vin förtjänar att konsumeras i detta glas, så varför ska de användas för provning? Själv äger jag tolv stycken vilka jag endast använder för att prova sprit.

ISO-glas2Tanken med framtagandet av ISO-glaset lär ha varit att alla i hela vinvärlden skulle kunna bedöma vinet efter samma förutsättningar. Att den lilla glaskupan förminskar de flesta viners arom och att den lilla öppningen påverkar var vinet träffar tungan var det ingen som brydde sig om. Det nya provningsglaset på Systembolaget har alltså både större volym, öppning och tunnare glas. Foten är något kortare än normalt annars påminner det om ett öppnare vitvinsglas. Hur gynnar detta vinet? Framför allt är det seriösa viner i behov av luft såsom kralliga bordeauxer och fatrostade chardonnayer. Men även och kärva barolos och parfymerade albariño kommer att få det svängrum de förtjänar. Även svavelstinna boxviner kommer få den snabbluftning de måste ha för att bli drickbara. Med andra ord en vinst för alla.

Dela en flaska – podcastpremiär

Studio

Att dela en flaska vin med någon hör till livets vackraste stunder. Vem har inte poppat en pava för att catcha upp med en kompis, ta igen förlorad tid med sin älskade eller bara för att våga lära känna någon bättre? Oavsett uppsåt är vinflaskor till för att delas.

Idag är det premiär för podcasten Dela en flaska där jag har för avsikt att dela en flaska bättre vin med intressanta personer. En gång i månaden korkar jag upp en flaska som jag tror att gästen gillar och serverar det blint. Samtalen kommer givetvis att handla om vin men förhoppningsvis svävar det ut bredare än så – de brukar göra det flaskan är halvtom. När vi druckit upp avslöjar jag vinet och trycker på stoppknappen.

Dela en flaska podcast logoFörst ut är ingen mindre än vinbloggspionjären och den ständigt nyfikne entusiasten Torsten Rundqvist aka Finare Vinare. Förbered dig på en timmes nördig djupdykning i subjektiv smak, meningslösa tasting notes, bilresor, skämsviner, svavel, vinjournalistik och producenter du bara måste prova.

Här hittar du podden! 

(kommer snart även på iTunes)

Vad saknar du på bolaget?

onskelista systembolagetAtt vi lever med ett monopol för alkoholförsäljning innebär inte att du som konsument inte har möjlighet att påverka urvalet. Åtminstone vill vi tro det. Aldrig tidigare har butiken med den gröna skylten varit så tillmötesgående som nu. Eller? Le’t find out!

Hur pass folkvalda är egentligen flaskorna på butikshyllorna? Berätta för oss vad du saknar i Systembolagets sortiment och vad du gärna skulle se mindre av, så summerar vi på Popit en önskelista. Själv saknar jag till exempel Brachetto, bättre beaujoulais och hantverksfolköl. Vad saknar du?

Skriv gärna dina förslag i vår grupp på Facebook, på Twitter eller kommentatorsfältet nedan.