Läskande svenska nyheter

Man kan lätt tro att en sådan som jag inte har mycket till övers för alkoholfria alternativ. Det har jag inte heller. Men när det gäller drycker utan alkohol som inte gör anspråk på att vara just ett alternativ till vin, öl och sprit finns det allt fler bra produkter. Igår provade jag fyra nya smaker från svenska Glaesbolaget (uttalas precis som vinglas).

De nätta små flaskorna marknadsförs som småskaligt producerade premiumdrycker med extra hög andel fruktjuice och utan socker (bortsett från all sötma som finns naturligt i frukten). Alla drycker är lätt kolsyrade och basen består av äppeljuice för att bibehålla en frisk syrlighet. So far so good. Smaksättarna består av naturliga exktrakt, i vissa fall med ursprung utskrivet. Det enda icke naturliga tillsatt är konserveringsmedel för att förhindra jäsning på flaska – med andra ord ”ingen naturläsk”.

Hur smakar det då? Till min hjälp, fru och dotter (3 år).

Gloria’s Goddamn Gorgeous Ginger
Som namnet blygsamt hintar om: en vacker ingefärsdryck gjord på tre sorters ingefära (vilka framgår inte). Både doft- och smakmässigt påminner den om Ginger Beer men utan den där peppriga kryddigheten. Kolsyran mildrar mötet ytterligare mildare och all runt middagsbordet ger Gloria tummen upp.

Mildred’s Mighty Mucho Menta
Kamomilltédrickaren kommer känna igen sig direkt. Myntan finns där, men mest för att ge skärpa och sötma. Den tredje kryddan är humle och den figurerar mest i bakgrunden och bidrar med en liten bitterhet. Intressant kombination. Favorit hos fru.

Lorraine’s Laidback Lovely Lemon
Siciliansk citron och tonic, det vill säga bitterämet kinin. Den intensiva mörkgula färgen vittnar om koncentration, men av vad? Doften påminner mer om citronpastill än själva frukten. Mandarin, kardemumma och vanilj är andra detaljer som kommer fram i smaken. Först söt sedan lite bitter. Jag blir inte riktigt klok på den här. Dotter gillar, fru ratar med hänvisning till Ajax Citron.

Virginia’s Very Riveting Rose
Ursprungsbecknad marockansk ros och citron. Är du bekant med rosenvatten, vanligt i det persiska köket, vet du vad rör sig om. Det doftar dock mer rosenblad än det smakar, tack vare citronsaften. Det här är helt klart en vattendelare – två tredjedelar av familjen gillar rosor.

På det hela taget intressanta drycker som gör sig bra som fördrink på balkongen eller vid matbordet. Men kom ihåg, särskilt vid kombination med mat, att dryckerna är söta även om de inte innehåller något tillsatt socker. De funkar säkert fantastisk även i cocktailsammanhang. En övergripande reflektion när det gäller flaskornas utseende, namn och formgivning andas USA. Varför inte ta ett svenskt grepp på en nydanande svensk produkt som säljs i Sverige?

Säljs i välsorterade delikatessbutiker som Cajsa Warg och Urban Deli, främst i storstäder.

 

Skaffa nytt husvin!

Det händer, men inte särskilt ofta, att jag blir drabbad av ett vin under 100 kronor. Men när det händer vill jag snabbt som sjutton dela med mig av fyndet (inte ofta jag skiver det ordet) till så många som möjligt. Den här gången han jag knappt tömma glaset innan fingrarna rörde sig mot den sovande laptopen.

Vinet ifråga heter À Fleur de Pampre 2010 och kommer från Domaine La Florane i byn Visan (norra delen av södra Rhônedalen). Det faktum att det inte kommer från en namnkunnig grankommun, typ Chateauneauf-du-Pape eller  Gigondas, gör både prislappen lägre och vinet en smula mer spännande att upptäcka. Första sniffen avslöjar snabbt att det handlar om en sydfransos. Varma vildhallon, björnbärsgelé, färska örter och en slags blå mineralitet. Vinet är fruktigt men  långtifrån syltigt. Det tar sig balanserat ner i strupen med en skjuts flörtig fruktsötma som gör mig girig efter mer. Det här bara måste jag dricka i stora klunkar. Karaktären finns definitivt där men det är inget vin för meditation. Drick och lev, typ.

För 99 kronor kan du kosta på dig att bunkra upp. Skaffa dig ett nytt husvin! Och du behöver inte oroa dig för korkdefekt viner då producenten precis övergått till TCA-fria Diamkorkar. Fingertoppskänsliga importören Bristly Wines tar hem vinet till Sverige.

Drick! en bok till dig från mig

Nu har bokebuten äntligen landat hos de flesta bokhandlare och internetlager. Och visst påminner känslan lite om mitt först skivssläpp. Otroligt skönt att äntligen vara i mål, nervös för vad folk ska tycka och superladdad för att sticka iväg på turné (eller åtminstone hålla ett gäng provningar).

Så varför blev det en bok med ett utropstecken? I min bokhylla hemma står det mesta att finna av nördig dryckeslitteratur. Druvlexikon, bryggarguider och spritbiblar slåss om uppmärksamheten. Vad jag själv alltid saknat är en bok som 1) berättar om hur man dricker snarare än hur drycken görs 2) är praktiskt orienterad 3) har ett ute-på-krogen-perspektiv och 4) drivs av passion! Med allt det som grogrund och en öppensinnad, driftig och nyfiket törstig förläggare Maria Nilsson, växte idén fram under våren 2012. Under höstmånaderna skrev jag. Fotografen Fredrik Skogkvist följde mig i min dryckesvardag och dokumenterade allt från söndagsmiddagar med spädbarn och barolo till djupa källarbesök på landet och sena barundor på Södermalm. Förevigad på bild finns även förra årets flaskskörd från mobilen – dagbok i collageform.

Jag vill även passa på att lyfta fram formgivarparet Karin och Stefan van der Kwast Gissberg. Det kanske inte är en supersvårt att stå ut i bokhyllan bland dagens stereotypa vinböcker med ett glas på framsidan men jag är fantastiskt nöjd med hur typografi och grafik gör boken både lättillgänglig och snygg. Tack.

Nu återstår bara att höra vad läsarna tycker, förhoppningsvis, vad du tycker. Om jag bara kan få hälften av alla som bläddrar i boken att bry sig lite mer om vad de häller i glasen, få dem att dricka lite bättre, lite mer medvetet, då är uppdraget slutfört. För den här gången.

 Här kan du köpa boken till ett pris som tangerar en enklare bourgogne.

 

 

Sex bättre vardagsviner

Den enes vardag må vara den andres fest. Och vice versa. Hur som helst är livet för kort för att dricka alldagliga viner. Här är sex viner som har aspirerat till tjänsten som bättre husvin hemma hos mig de senaste två veckorna.

2010 Friedrich Becker Spätburgunder, Pfalz, Tyskland (SB 149 kr)
Tysk pinot noir av det svala och transparenta slaget. Mineralisk vuxensaft. Försvinnande gott. 88/100

2010 Girolamo Russo Feudo, Etna, Italien (SB 269 kr)
Druvan nerello mascalese i sitt esse där den karaktäristiska lättheten underbyggs av struktur och josig frukt. I klass med Passopisciaro men annan klang i uttrycket. 91/100

2010 Giuseppe Rinaldi Langhe Rosso, Piemonte, Italien (€ 24 Barolo Brunello)
Troligtvis världens bästa sätt just nu att introducera någon till området Piemonte. Stramt och inte ett dugg inställsamt. Nebbiolo i ett nötskal. Lufta ordentligt. 90/100

Les Crêtes Tourette, Valle d’Aosta, Italien (154 kr Invinitum)
Elegant upptäckt från Aostadalen. Lokal druvblend på 70 procent petit rouge och en 30-procentig mix av mayolet, tinturier, cornalin och fumin. Slankt och med matvänlig syra. 87/100

2011 Cavalotto Langhe Bianco (167 kr Idala Gård)
Cavalotto är en typisk traditionalist vars bästa baroloviner överlever flera krig. Att han gör en chardonnay känns därför lite otippat. Givetvis är det mineraldrivet och ståltankat. 88/100

2011 Benjamin Darnault, Minervois, Frankrike (119 kr Vinoteket)
Grenache och syrah från Languedocs hjärta i okonstlad stil. Syrlig frukt och varm smuts i bra balans. Karaffvin! 84/100

 

Påskölsfavoriter

Gränserna för hur en påsköl egentligen får smaka fortsätter att tänjas. Det som historiskt sett mest kunde liknas vid kvarglömd julöl av maltigt snitt bjuder idag på humle upp över öronen. Imorgon släpps ett gäng bärs på SB under parollen påsköl – köp de här!

Dugges Påsklager (1309) 25,20 kr, 50 cl, 6 %
Mörk lager proppad med kaffe och choklad som för tankarna till porter. Välgjort och mycket smak för kulorna. Well done, Göteborg!

Electric Nurse Easter Ale (1361) 27,50 kr, 50 cl, 4,4 %
Ju galnare namn desto mer humle! Sanningen är att denna fantombryggarduo till vardags arbetar som elektriker respektive sjuksköterska. Trots mellanölsstyrkan har man fått till bra balans i receptet de bryggt hos Dugges.

Oppigårds Easter Ale (1345) 26,50 kr, 50 cl, 5,3 %
Gräddig, maltig och rund i formerna. En modern förebild för klassisk svensk påskbordsöl med en allt tydligare signatur: Oppigårds.

S:t Eriks & Mathias Dahlgren Påsköl (1302) 16,90 kr, 33 cl, 5,3 %
Jessica Heidrich fortsätter samarbetet med Mathias Dahlgren och får till en av hennes bästa kreationer. Maltig lager med rågbrödskaraktär och en liten slev uppiggande humle.

Mohawk Easter Rocket Red IPA (1372) 25,90 kr, 33 cl, 6,7 %
Påskraketen från Mohikanen är en välhumlad red ale och toppar årets lansering. Till den här graden av beska är det sill ”en masse” som gäller!

S:t Eriks Easter DIPA (1331) 20,90 kr / 33 cl / 8,5 %
Dubbel-IPA där de generösa humlegivorna snyggt inlindats in i breda malttäcken som i sin tur bidrar med en del sötma. Kul flaska att dela på två – till eller efter maten. Hörde jag påsk? Näe.

Bara att beställa

I dessa dagar då hela världen ligger vidöppen som beställningssortiment är guidningen viktigare än någonsin. Att beställa vin på nätet hör till samtiden, antingen du gör det från en obskyr vinhandlare på bakgatorna i Köpenhamn eller från Systembolagets beställningssortiment .Och för att hitta rätt i det senare alternativet har jag provat drygt 100 viner och valt ut elva personliga favoriter. Bara att beställa!

Ignorera bildordleken med Federico Schatz coola viner. Bortse även delvis från ordet cool då vi befinner oss i Malaga. Schatz bästa vin heter Acinipo (88 p)och görs på 100 % lemberger eller blaufränkisch som den är mer känd som. Slank, mineralisk, klädsamma fat och överraskande syrapigg på ett sät tsom får en att dra på mungiporna. 199 kr. Blenden Finca Sanguijuela (86) 205 kr bjuder på lite mer fruktsötma och den druvrena Petit Verdot (85)220 kr visar upp  mer förväntad värme och krydda. Alla tre vinerna hänger dock ihop, samma mamma typ. Alla druvor odlas ekologiskt. Testa ett trepack om du är nyfiken lagd.

Två riktigt bra kaliforniska pinot noir:er fanns med i startfältet. Överst hamnade Kosta Browne (93 p) 649 kr från Russian River Valley, tätt följt av Bergström Lancelotti Vineyards (92 p) 499 kr. Olika stilar men gemensamma florala toner uppbackade av bra djup och längd. De kostar förvisso en slant men jämför man med Bourgogne, som alla ändå gör, får du mycket vin för dina dollars.

Från storfräsaren Louis Jadot gick jag igång på en något svulstig men årgångs-finess-rik Savigny-lès-Beaune Premier Cru Clos des Guettes (87 p) för 239 kr. Krämig och fatig vit vardagsbourgogne, vem behöver inte det?

Av den långa radda italienska rödtjut föll jag, inte helt oväntat, återigen för Giuseppe Mascarellos 2007:or. Ytterst få lyckades med att göra bra barolo från det varma året, men Mascarellos spartanska stil med hög syror och krav på lång lagring innebar i praktiken bara tillgängligare viner. Barolo Villero (93 p) 599 kr är snäppet vassare just nu än Barolo Sant Stefano (92 p) 629 kr som säkert kommer ikapp i källaren.

På instegsnivå fann jag en ny modern bekantskap i Gagliasso Langhe Nebbiolo (85 p) 159 kr. Liten produktion, ursprungstypiskt och publikt utan att bli vulgärt. Dessutom från den mycket lovande nebbioloårgången 2010.

Nere på Sicilien gör Tenuta di Fessina trevliga viner från trakten kring vulkanen Etna. Ero Nero d’Avolo (86 p) 149 kr är ett klunkvänligt exempel på vad druvan kan åstadkomma i rätta händer och på rätt plats.

Avslutningsvis en bespottad vintyp jag fullkoligen älskar: Madeira. Här i halvsöt modell från Leacock’s Malmsey (90 p) 199 kr. En vän att ha i skafferiet – lika ofta i glaset som i maten.

 

Det lilla köksbordet

I kväll öppnar krogen Pubologi dörrarna till vad som måste vara Sveriges minsta ”chef’s table”. Inhyst i ett hörn av den trånga serveringsgången, mitt framför köksluckan, står ett runt cafébord med tända ljus. En mini-lady-och-lufsen-lyx-bistro a la Daniel Crespi. Ett bord för två, inte allt för stora personer, med aptit på livet.

Det första man frågar sig är, vad fanns på den här kvadratmetern tidigare? Jo, två vinkylar. På väggen bakom hänger en griffeltvala med med kvällens meny, eller snarare ett middagsupplägg som börjar med ”rått” och slutar med ”vickning”. Det lilla köksbordet kommer att fungera som en gastronomisk lekstuga för Mikael Einarsson och hans kockteam där de kan ta ut svängarna. Lite som 12 x8 men med ett personligare tilltal och bara ett mål i sikte: göra två gäster lyckliga. Jag tänker inte avslöja vad som serveras och på vilket sätt, men tänk råvarulyx och höga smaker. Tänk havskräfta, svensk wagyu, anklever, dilamm och tryffel. Tänk litet bord – stor matlagning.

Menyn innehåller omkring tio rätter och kostar 1 200 kr / person. Generöst dryckespaket med flaskorna på bordet kostar 800 kr. Köksslammer, servitörskvaller och egen garderob får du på köpet.