Vi guidar dig i dryckesvärlden

Amanda älskar Languedoc

Amanda älskar Languedoc

De senaste tre månaderna har jag vaknat av kyrkklockorna i den lilla byn Autignac som ligger i Faugères, Languedoc. De här kyrkklockorna slår konstant i någon form av crescendo i nära fem minuter från klockan 07:00. Det här är faktiskt det enda jag inte kommer att sakna när jag nu om några dagar lämnar det fantastiska sydfrankrike.

Jag klär mig i arbetskläder, knyter en röd paisleymönstrad näsduk i håret och tar min gröna, buckliga Renault 19 till vinmarkerna i Faugères AOC. Jag läser till sommelier vid Grythyttan RHS och det innebär en tid av praktik, så jag tänkte att om jag lägger den tiden hos en vinproducent får jag dels den uppenbara fördelen att spendera våren 2015 i Frankrike. Dels kommer jag få dricka mängder med vin, och jag kommer att förstå vilket arbete och yrkesmässig kunskap som ligger bakom den här fantastiska drycken!

Languedoc är, som för många säkert bekant, en region på uppåtgång. Speciellt tycker jag att det märks när man jämför vinlistor på krogar idag med hur de såg ut för bara några år sedan. Allt oftare har listorna ett mycket stort utbud viner från just Languedoc. Med min tid här har jag fått möjligheten att nörda ner mig totalt i regionen och som väntat har mitt hjärta för vinerna härifrån vuxit.

Languedoc är mest känt som en kvantitetsregion snarare än en kvalitetsregion. Varför, förstår man om man kör runt på de stora vägarna här och ser alla enorma vinmarker som kantas av stora fabriksliknande hus med glänsande silos innehållande otaliga hektoliter med mindre intressant, saftliknande dryck. Om man som jag kör vilse in på okända grusvägar så kommer man även till de mindre producenternas vinmarker.

De vita vinerna i Languedoc är oftast chardonnay blandat med roussanne, marsanne och/eller grenache blanc. Många producenter överdriver den malolaktiska fermenteringen och det ger mig intrycket att de försöker dölja, snarare än lyfta någonting i vinet, typiskt ohärligt om du frågar mig. Orsaken till att jag ändå pratar om det är att jag hoppas och tror att den eleganta, rena stil som de trevligaste röda vinerna härifrån har, kommer att smitta av sig på de vita vinernas stil snart också. Något som känns mer intressant är druvan piquepoul blanc som framför allt odlas i appellationen Picpoul de pinet AOC. Vid ung ålder är det ett ganska livlöst vin med hög syra och blyg frukt som inte tar mig någonstans alls och vinet känns typiskt mjäkigt och ointressant. Men efter några års lagring händer det någonting, vinet får helt oanade karaktärer som (om jag ska våga vara lite djärv) kan påminna om lagrade Alsace-viner. Vinet vaknar verkligen till liv och ger en lättare, säg elegant, tropisk fruktighet kombinerat med honungs- och petroleumtoner och blir plötsligt ett kul vin som jag starkt rekommenderar att (lagra och) prova.

Slutligen till de röda vinerna som också utgör en stark majoritet av vinproduktionen i regionen och som ju faktiskt är vad Languedoc är mest kända för. Syrah, grenache, carignan, mourvèdre och cinsault blandas för att skapa något som jag tycker kan bli närapå magiskt. Vinerna har gärna en fantastiskt ren fruktighet som i de flesta fall trots en otrolig värme här om somrarna, inte alls upplevs kokt men istället perfekt mogen och välbalanserad med en hög, men behagligt vacker syra. Till det kommer en feminin blommighet, gärna av rosor, som ett litet körsbär på toppen. Blommigheten liksom kompletterar frukten och för mig är det kanske just det som skapar magin. Tanninerna är till det ganska lätta och alkoholen är sällan hög. Visst, det händer att vinerna fatas men då är eken sällan kraftig eller burdus utan istället välintegrerad och kombineras vackert med tidigare nämnda karaktärer och den elegant rökiga mineralitet som ofta finns där långt bak i vinet, en effekt av skiffermarkerna.

Under släppet av Faugères AOC, Millésime 2014 fick jag utöver alla intressanta 2014-viner möjligheten att prova vin från 2005 och jag måste säga att, även om ett par viner hade sagt god natt, fanns det fortfarande liv i majoriteten av dem. Och vilket liv sen. Det var viner som åldrats med värdighet och fått härligt kryddiga toner kombinerat med fruktkaka och läder och som fortfarande rundades av med den uppfriskande syran. Utan att vara alltför uppenbart målad av min tid här så tycker jag att vinerna från regionen, unga som gamla, helt enkelt är fantastiska och att den uppåtgående trenden garanterat kommer att fortsätta.

Avslutningsvis så har jag sökt runt lite på Systembolagets sortiment från Languedoc och går tyvärr inte riktigt igång på något av det jag hittar där. Det är framför allt de fabriksliknande producenternas namn jag ser. Därför vill jag slå ett slag för Systembolagets tjänst att privatimportera vin.  Exempel på representativa producenter är först och främst självklart, Domaine Binet-Jacquet (det är här jag spenderat min tid), de är biodynamiska och otroligt kvalitetsfokuserade och skapar fantastiska viner, 2012 Grand Resèrve knockade mig ur skorna, minst sagt. Binet-Jacquets viner går att hitta hos importören Caviste. Sedan har vi Domaine Leon Barral, Faugères morfar kan man säga och en högkvalitativ producent. Andra intressanta producentnamn är: Domaine de Cébène, Domaine Ollier Taillefer, Mas Coutelou eller Domaine Alain Chabanon.

Min största sorg just nu är vetskapen om att jag om några dagar kommer ha en magisk summa att betala i övervikt på flygplatsen i Beziers på grund av det vin jag vill få med mig hem. Vad som däremot är positivt är att jag då kan slå två flugor i en smäll och dämpa ekonomisorgen, och övervikten, genom att korka upp en av flaskorna nu direkt. Hej.