Vi guidar dig i dryckesvärlden

Anledningar att älska Crozes-Hermitage

Anledningar att älska Crozes-Hermitage

På samma sätt som jag är inne i en period där jag läser allting jag kommer över av och om den briljanta författaren och konstnären Tove Janson så har jag just nu snöat in på Crozes-Hermitage. Det är den enda jag köper (undantaget några pavor oemotståndlig reserva från Viña Tondonia i magnum-butelj åt vilken jag tidigare deklarerat min kärlek till här och därför inte kunde motstå).

rhone_north

Men, åter till saken. Varför älskar jag viner från Crozes-Hermitage så mycket? Den korta versionen kokar ner anledningarna till främst två: Det är gott och det är prisvärt. Prislappen brukar ligga på mellan 200-250 kronor och för en halv femhundring får man helt enkelt mycket vin för pengarna kontra kvaliteten på vinerna.

Området Crozes-Hermitage är beläget i norra Rhônedalen och omsluter staden Hermitage (som också ger namn åt norra Rhônes kanske mest prestigefyllda distrikt jämte Côte-Rôtie). Vinerna från Crozes-Hermitage når aldrig samma storhet som de från Hermitage och det beror till stor del på den mer fertila jordmånen och den flackare terrängen. I de bästa lägena – där kullarna böljar brant – görs emellertid viner med koncentrerad komplexitet. Och inte nog med det; till en bråkdel av priset för en Hermitage, icke att förglömma. En tredjedel av produktionen sköts av kooperativet Tain l’Hermitage och resten främst av de större négocianterna.

 

Druvorna då? Området utgörs av 1400 hektar och producerar både vita och röda viner. Rödvinsproduktionen dominerar med 90 % av totalproduktionen. En klassisk Crozes-Hermitageblend består av 100 % Syrah, men upp till 15 % vita druvor tillåts i de röda viner. Syrah tronar som enda tillåtna röda druva och trivs väl i det varma klimatet. Syrah knoppar sent och mognar relativt tidigt och lyckas man skörda Syrah vid rätt tidpunkt behåller den sin syra och aromrikedom. Dessutom trivs den väl tillsammans med ekfat och utvecklar behagliga sekundäraromer vid ekfatslagring – de bästa vinerna från Crozes-Hermitage är således vanligtvis ekfatslagrade. Stilmässigt är vinerna lättare och mindre intensiva än de från Hermitage och de kommer dessutom att mogna snabbare (vilket en otålig själv som yours truly alltid uppskattar). En klassisk Crosez-Hermitage bjuder på relativt fylliga viner med medelhög tanninnivå, finstämd syra och medelhög alkohol. Alltid med utsökt elegans. Vill man kort uppehålla sig vid arombilden finner vi intensiv och oemotståndlig mörk frukt och de så karakteristiska peppar- och violaromerna från druvan och mer eller mindre rostade toner från fatet.

Områdets vita viner. Om man kort vill nämna de vita vinerna från Crozes-Hermitage är det främst druvan Marsanne som utgör grunden. Vinerna är fruktiga och fylliga med medelhög syra och gjorda för att drickas unga – aromerna domineras av kaprifol, lim och mandel.

 

Lagringspotential. Ja, det här är ju egentligen en smakfråga. Jag dricker gärna mina viner (generellt) relativt unga. Jag älskar när det fortfarande är packat med primäraromer. Den heliga graalen är väl just det – att plocka sina viner när de står i perfekt proportion mellan primäraromernas fräschör och tertiäraromernas mognad. Jag har druckit både 2012:or som är helt ljuvliga nu såväl som 90-tals Crozes som hållit samman förunderligt väl under årtiondena som följt. Här får man helt enkelt förhålla sig till producent, årgång och eget tycke. Generellt får man belöning om man orkar hålla sig åtminstone ett par år efter att vinerna släppts på marknaden och de hunnit stabilisera sig i flaskan, men de bättre exemplaren kan utan tvekan gona till sig i vinkällarens mörker i 10 år. De allra bästa? Ännu längre! (Årgångar att norpa extra många flaskor av är: 1990 (!), 1995, 1998, 2000, 2001, 2005, 2007, 2009, 2010 (!), 2012, 2013)

Producenter att hålla utkik efter.
Well, there are many, but here’s a few:
– Domaine du Colombier
– Domaine Paul Jaboulet Ainé
– Domaine Alain Graillot
– Domaine Tardieu-Laurent
– Domaine les Bruyères (David Reynaud)

// Trevlig Valborgshelg alla monsterdiggare önskar Anna (som är ledsen över att hon redan druckit upp sin enda flaska Crozes-Hermitage Les Croix från David Reynaud och insett att Bolis är stängt. Aldrig någonsin bara köpa en flaska – att jag aldrig lär mig!)