Vi guidar dig i dryckesvärlden

Barbera, barbera, barbera!

För ett halvår sedan satte jag ihop en miniprovning av klassisk barbera. Av flera anledningar blev det ingen bloggdokumentation då men vinerna har funnits kvar i mitt medvetande och när jag igår upptäckte en ny favoritproducent kände jag att det var dags. Bättre barbera till folket!

I juni poppades det fem barberas, fyra klassiska plus en modern joker. Alla blindprovades. I topp hamnade 2006 Cappellano Barbera d’Alba Gabutti (€16) som med sin artisankostym av syrligt slanka frukt tilltalade flest vid bordet. Dock kändes den lite spretig och voaltil, vilket inte är alltför ovanligt när det gäller galenpannan Cappellanos viner. Min vinnare var  2006 Giacomo Conterno Barbera d’Alba (€40), ett bättre sammansatt vin men kanske inte så komplex som jag hade hoppats på. 2008 Bartolo Mascarello Barbera d’Alba San Lorenzo (€20) fick en vinnarröst, mest på grund av sin fina mineralsälta och björnbärsklingande frukt. Tyvärr lite väl mycket målarlåda. Bästa bukett hade 2004 Roagna Barbera d’Alba (€20), äldst i uppställningen, där aromerna tagit första steget in i den torkade fruktens dal. Smaken föll dessvärre platt. 2006 Pio Cesare Barbera d’Alba Fides (319 kr) var kvällens ”dark horse” eftersom stilen i sammanhanget får klassas som multi moderno. Därmed inget dåligt vin. Rostat och josigt med koncentrerad frukt – gott vin i en helt annan stil.

Hur vill jag då helst ha min barbera? Under halvåret som gått har jag provat 30-40 olika varianter och i princip alla har varit bäst hyfsat unga. Oavsett stil och vinmakning. Man kan lätt tro att barbera med sin höga syra behöver lång flasklagring för att komma till sin rätt. Men det jag vill åt är den pura frukten upplyft av pigg syra och i bästa fall salta mineraler. Det hittar du både i hedonistklassiska 2008 Mascarellos Barbera d’Alba Superiore (249 kr) och superflörtiga 2009 Chiara Boschis Barbera d’Alba Superiore (€17). Gemensamt för dessa är tillägget ”superiore” vilket innebär att vinerna måste lagras 12 månader innan release och minst innehålla 12,5% alkohol. För druvor av hög kvalitet är detta inget problem, snarare ger det en positiv skjuts framåt och yppigare frukt i sin ungdom.

Mitt senaste fynd – igår hemma i soffan med en begynnande snöstorm utanför –har en etikett illustrerad i modernt Lovis Burfitt-manér. 2010 Erbaluna La Rossina Barbera d’Alba Superiore är för mig en helt ny bekantskap, beställd lite på chans och definitivt en veritabel vinstlott för 13 euro. Från det stora bordeuaxglaset pumpar aromer av jordiga mörka körsbär, violer, rosmarin och slaktarns köttkvarn. Där bakom en förförisk svalhet som upplevs starkare i smaken. Oväntat generös frukt kantad av salt mineralitet. Tuggigt och salivträngande. Syran är typsikt frisk och mycket välbehövlig med så mycket kropp att bära upp. Tanniner finns det också lite mer än vanligt av –superiore i alla bemärkelser.

När jag hört mig för bland vänner om vinet verkar de få som provat vara lika positiva, dock verkar flaskvariation vara ett problem. Erbaluna är en traditionell och ekologisk producent som finns att köpa från flera vinhandlare på nätet, här till exempel.