Vi guidar dig i dryckesvärlden

Bordeaux primör 2011 – bästa köpen

Text: Johan Magnusson

Sista dagen ägnades åt vinerna från Pomerol och Saint Emilion. Här på högra stranden verkar man återigen ha brottats med tillfredställande balans och frukt och flertalet egendomar har fått viner med ton av överextraktion – denna ton som är så lätt att inledningsvis falla för men som efter ett tag gör sig påmind med dofter av yvig rödabärssyltighet och torkad frukt – i smaken stöter man på uttorkande tanniner. Men i mångt och mycket var vinerna från Saint Emilion typiska med sin mjuka, mjälla och runda frukt som mer drar åt rund, druvsöt saftighet i sin ungdom. Det är merlot-druvan som ger sin karaktär och som efter några års lagring ger viner med den typiska sousbois-doften – dvs den av undervegetation. Dessa viner bör inte lagras alltför länge, mellan 10 och 20 år brukar räcka för en bra årgång – under denna tid slipas tanninerna av och fruktigheten gifter sig samman på ett sätt som gör vinerna härligt balanserade och sammetslena. Den friska fräschören gör vinerna förföriska.

Provar jag vinerna blint undrar du? Ja, det är klart – blindprovning är den bästa metoden för att verkligen ta reda på vad man tycker. Om man vågar vill säga – vågar vara ärlig mot sig själv. Men det är klart – lite kalibrering måste man idka. Det finns viner som är helt igenom otillgängliga och mycket griniga som unga och trots att jag nu provat primörer i sexton år så har jag inte lärt mig att avkoda alla stilar och hur vinerna uppträder som unga för att bli fantastiska med lagring. Andra referenser har mina kollegor i skribentgruppen David Peppercorn och John Salvi – de har varit med sedan början av 1960-talet och är således uppe i femtio årgångar.

Provningsveckan avslutades med lunch i jäsningskällaren på Cheval Blanc. Direktören för Cheval Blanc – Pierre Lurton inledde med tankar kring den nya byggnad vi satt i – och Sylvie Cazes, ordförande för Union de Grands Crus des Bordeaux, fortsatte med att berätta om alla aktiviteter som hållits under veckan. Till lunchen serverades Cheval Blanc 2000 som var alldeles strålande just nu med en mogen frisk len fruktighet som inte lämnade något annat att önska. Just kombinationen av ungdomlighet, fräschör och mogenhet är attraktiv. Som dessertvin serverades 1988 Ch. d’Yquem som är en viskös mastodont med en lång framtid  framför sig. Eftersmaken med syltade apelsinskal och saffran är läcker.

Nåväl, vilken är då slutsatsen för årgången och vilka är vinerna att rekommendera för denna årgång? Först om årgången: den är inte så dålig som många tycker – den är faktiskt ganska bra. Det skulle kunna ha varit en ny 1997 men med de hjälpmedel och tekniker man har så är den faktiskt utmärkt! Den har ingenting att göra med 2009 och 2010 utan den påminner mer om 2008 – men en snäpp bättre.

Det bästa vinet för veckan var Ch. Pétrus som var i det närmaste perfekt. Än en gång är vinet komplett. Cheval Blanc och Ausone är också lysande liksom Lafite och Margaux av de riktigt stora. Men sedan då? Vilka är vinerna att leta efter i de lägre prisklasserna?

Ja, här kommer listan över vilka som är bäst just nu:

St Estèphe
– Les Ormes de Pez
– Phélan-Ségur

Pauillac
– Lynch Bages
– Pichon-Longueville med sitt andravin Les Tourelles
– Batailley
– Haut-Bages Libéral

Saint Julien
– Léoville-Poyferré
– St Pierre

Margaux
– Rausan-Ségla
– d’Angludet

Saint Émilion
– La Dominique
– Beau-Séjour-Bécot
– Simard

Pessac-Léognan (Graves) – röd
– Olivier
– Bouscaut
– Picque-Caillou

Pessac-Léognan (Graves) – vit
– Olivier
– Latour-Martillac
– Domaine de Chevalier
– Carbonnieux
– Rahoul