Vi guidar dig i dryckesvärlden

Bordeaux primör 2011 – del 2

Text: Johan Magnusson

Tisdag eftermiddag: Resterande i Margaux och avslut i St Estephe

Efter lunchen på Ch. Labegorce tillsammans med representanter från egendomarna i Margaux var det fria aktiviteter och första besöket var på Ch. Margaux som i sanning är en imponerande anläggning. De verkar prestera på sitt maximum hela tiden och i årgång 2011 har man gjort ett vin som är en kombination av 2009 och 2010, dvs mjuk finess och kraft i ett och samma. Man har lyft sitt andravin Pavillon Rouge du Château Margaux till en nivå det inte var på förr vilket visat sig i prisbilden. Förstavinet innehåller i år 86 % cabernet sauvignon vilket visar sig i smaken – det är en nästa hundraprocentig cabernet vi har i glasen. Vi får träffa Tibor Pontallier – son till vinmakaren Paul Pontallier – som genomför besöket och hälsar också på dottern till Corinne Mentzeloupoulos som assisterar. Det är fint att se hur nya generationer kommer fram.

Efter Château Margaux väntar Palmer där man noterar den minsta skörden sedan legendariska årgången 1961. Såväl andravinet Alter Ego som förstavinet är mycket mycket bra vilket visar det som jag anar blir den röda tråden för 2011: de som har råd att selektera gör fantastiska viner medan de som inte har de ekonomiska förutsättningarna producerar mediokra. Ett snabbt stop görs på Clos du Quatre Vents – också i Margaux – denna pärla som fortfarande är skyddad från den stora massan. Här gör Luc Thienpont silkeslena, tuggbara och finessrika viner – med Clos du Quatre Vents som stjärnan – som när som helst kommer att få den uppmärksamhet de förtjänar vilket naturligtvis kommer att medföra stigande priser. Som vinskribent på sådana här resor önskar man alltid fånga ”den stora fisken” och så var det verkligen vid första besöket 2006. Om jag inte missminner mig är första årgången 1999 eller 2000.

Dagen avslutades med middag på Phélan-Ségur i St Estephe där en vertikalprovning av årgångarna 1988-2011 inledde. I en kort sammanfattning kan man säga att Phélan-Ségur börja förändra sin mognadskaraktär på ett attraktivt sätt efter tio års buteljlagring och efter tjugo år, ja då står de nog på sin topp. Vi fick årgång 1990 också till middagen (ur magnum) och den är perfekt att dricka nu med sin kombination av stalliga mognadstoner och fräschör.