Vi guidar dig i dryckesvärlden

Det nya Nya Zeeland – i London

London 130213 008The New Zealand Wingrowers bjöd in till en vinprovning i London på The Nursery Pavillion vid Lords Cricket Ground. På borden fanns de senaste nyheterna uppdukade och Popits återkommande gästskribent Jan Friman tog flyget dit för en spännande endagsprovning.

Bara en bråkdel av Nya Zeelands viner når Sverige. Sauvignon blanc och pinot noir är druvorna vi lärt känna via utbudet på Systembolaget, men handen på hjärtat, hur många av oss vet egentligen så mycket mer?  Jag var i alla fall nyfiken på att bredda min bild av landets producentflora och förhoppningsvis prova några nya druvsorter. Samtidigt ville jag veta hur stilen på landets viner har utvecklats sedan min första kontakt för ungefär sex år sedan. Nya Zeeland är ett ungt vinland – många vingårdar idag är knappt ett decenium gamla – men utveckling har snabbt gått framåt.

När jag anländer till provningen på förmiddagen är många redan på plats. Lokalen är stor, säkert 1 000 kvadratmeter, och stämningen brittiskt behärskad men artig och vänlig. The New Zealand Wingrowers är en organisation som representerar cirka 1000 odlare och har 700 vinerier som medlemmar. Dryga 50-talet finns på plats idag och de flesta har dukat fram det bästa huset har att erbjuda. Dessutom finns det två bord där du själv kan hälla upp viner som representerar landets olika regioner. Gemytligt var ordet!

 

Vit förmiddag
London 130213 001Druvan grüner veltliner började planteras på Nya Zeeland för tre till fyra år sedan. En nyhet för mig. Trots sin ungdom visar vinerna upp klassiska drag för druvan såsom vitpeppar, gråpäron, mandarin och honung. Potentialen finns. De fåtal producenter som har tagit med sig exempel anser redan att vinerna börjar visa upp en mjukare syra än de första årgångarna. Ett bra exempel är Nautilus Estate Grüner Veltliner Marlborough 2012 (83/100) £12,50. Samma producent gör också Chardonnay Marlborough 2012 (85/100) £14 där man låter hela klasar jäsa med sin naturliga jäst under omröring. Därefter har man låtit vinet genomgå en full malolaktisk jäsning (den process så den tjuriga äppelsyran övergår i mjölksyra och gör vinet mjukare). Vinet får ligga åtta till tio månader på nya ekfat. Stilen är stram med en bra balans mellan ekfat, frukt och syra. Gröna äpplen och citrus och kalkig mineralton. Påminner om vit enklare Bourgogne (klimatet liknar  det i Marlborough) och är gott att dricka nu även om jag tror på mer komplexitet med 3-4 års lagring.

I nästa chardonnay jag provar, Seresin Estate Chardonnay Reserve, Marlborough 2010 (88/100) €31, har de inte använt full malolaktisk jäsning och äldre ekfat istället för nya. Det gör att smaken i vinet blir fruktigare och litet friskare. Samtidigt hamnar ekfatstonen mer i bakgrunden. Vinet känns tillgängligt och gör mig sugen på en skaldjursplatå!

SerresinGivetvis finns sauvignon blanc rikligt representerad här idag men jag finner många av vinerna är litet väl överfruktiga. Fruktsyran i många viner är så stor att den tar över helt. Dock har det blivit snäppet bättre än för 6-7 år sedan. Ett roligt exempel på nutidens vin är den helt spontanjästa (vanligtvis tillsätter man odlade jäststammar för att få en mer kontrollerade jäsningsprocedur) Greywacke Wild Sauvignon Blanc, Marlborough 2011 (86/100) £21 där friskheten från frukten och syran blandas upp med smak från den naturliga jästen. Förutom klassisk, aromatisk torr örtighet, krusbär och citrus hittar jag också gula persikor, kaiserpäron och karamelliserad mandel med en touch av grapefrukt i avslutningen. Kul vin att njuta på verandan när värmen kommer.

Ett mer klassiskt exempel på sauvignon blanc jag gillar är Clos Henri Sauvignon Blanc, Marlborough 2011 (89/100) 179 kr. Vinet har jäst i rostfria ståltankar och smaken påminner om exempel från Sancerre. Inte så konstigt kanske när firman ägs av Henri Bourgeois från Loire. Krusbär, citrus och passionsfrukt i läcker smakrik och frisk kombination. Här har man också låtit vinet ligga med sin jästfällning (10 månader) och struntat i att filtrera det för att boosta smaken än mer. Här vill jag plocka fram klassisk chevre och bryna den lätt i stekpannan med honung och servera tillsammans med färska hjortron och timjan. Mmm.

En trevlig druva som man lyckats bra med på Nya Zeeland är riesling. Och en av de producenter som gör det bra är Felton Road. Hela deras utbud av viner, såväl vita som röda, är mycket välgjorda och tar snabbt slut när de kommer till Sverige. Firman håller till i Central Otago på sydön och man arbetar helt biodynamiskt sedan 2010. Varje vingård vinifieras separat, det vill säga man blandar inte druvorna från olika vingårdar i sina viner.

Felton Road gör tre olika rieslingviner som varierar i stilen, inte bara beroende på vingårdsläge utan också på mängden restsocker i vinerna. Min favorit är Felton Road Riesling – Block 1 Riesling, Central Otago 2012 92/100) £22 och innehåller 70 gram restsocker, men tack vare frisk syra upplevs den ändå som torr. Härlig citrus och äpplefrukt med inslag av persika och melon samt bra djup och komplexitet. Det här vinet går att lagra utan problem och kommer troligtivis bli ännu bättre då. Häll upp ett glas till kycklingfilé med chili, lime och avokado.

Pyramid ValleyEn god riesling i liknande stil är Pyramid Valley Riverbrook Vineyard Riesling, Marlborough 2009 (90/100) £105/6 flaskor. Skillnaden är att den här rieslingen är från 2009 och lite mer utvecklad. Paret bakom vinet är Claudia och Mike Weersing som håller till i Waipara på sydön. Claudia är hängiven biodynamiker och använder sin precision från tiden som modedesigner och klädsömmerska i arbetet med att hålla vingården i trim. Mike är utbildad oeneolog på universitetet vid Beaune. Och visst har deras viner tydliga europeiska influenser.

Vidare på min vandring hittar jag en trevlig tyskinspirerad riesling som påminner om vinerna från distriktet Pfalz i Tyskland: Pegasus Bay Riesling, Waipara 2010 (88/100) £22. Syran är frisk men i bra balans med frukten. Ett snyggt hantverk från firman som håller till i Waipara Valley på sydön. Robert Parker har utsett producenten till en av landets fem bästa. Jag tycker att det finns fem som är bättre men dricker gärna vinet vilken varm sommardag som helst. Importeras till Sverige av JPC Wines.

 

Röd eftermiddag
Stärkt av en bättre lunch och espresso ger jag mig i kast med de röda vinerna. Jag joggar igång munnen igen vid självupphällningsbordet där trängseln avtagit. Snart hittar jag två favoriter varav den första Escarpment The Edge Pinot Noir, Martinborough 2011 (88/100) £13 är ett ungt, gröntjälkigt, rödbärigt, småkryddigt och småtjurigt vin som känns svalt och uppfriskande i munnen. Det här är gott när som helst i veckan och ett fullt tänkbart husvin hemma hos mig.

Escarpment håller till i Martinborough som ligger längst ned på nordön och är en av få producenter jag har liggandes hemma i egna vinförrådet. Deras pinot noir-viner håller alltid hög kvalitet och det här är inget undantag. Importeras till Sverige av Vinovativa.

OStlerMin andra favorit på bordet är Ostler Caroline´s Pinot Noir, Waitaki 2010 (93/100) £30. Ostler håller till i Waitaki Valley som är en liten region mellan Cristchurch och Central Otago på sydön. Caroline´s är en fyllig, mörkfruktig och kryddig pinot noir med mörka körsbär, mogna jordgubbar och björnbär. Fortfarande sval och välbalanserad med frukt, syra och snygga moccarostade ekfat. Jättegott och fullt lagringsbart i tre till fem år. Det här dricker jag till en gammal hederlig porterstek.

Stärkt av uppvärmningen är det dags att ta ett varv till bland producenterna. Det första vinet värt att skriva om är Seresin Estate Raupo Pinot Noir, Marlborough 2009 (90/100) £26. En pinot noir som odlats i lerrik jord på en sluttning vid Raupo river i Marlborough. Vinet är kraftfullt med mörk och röd frukt och kryddhetta som dock lugnar ner sig i eftersmaken. Viner som odlats i lerrik jord blir ofta djupa och fylliga med god lagringspotential vilket fallet är här också.

Nästa producent är säkert bekant för vissa: Craggy Range. Vinerna släpps ofta på Systembolaget och producenten är känd för att ha en av landets tekniskt mest avancerade vinanläggningar och gör enbara vingårdsbetecknade viner. De har gott rykte för sina bourdeauxblandningar som kommer från Gimblet gravels området i Hawkes Bay på nordön. Craggy Range importeras i Sverige av Divine.

Först ut är Craggy Range Calvert Vineyard Pinot Noir, Bannockburn, Central Otago 2010 (91/100) €35 från deras vingård Calvert som ligger i Central Otago på sydön där man är en av tre producenter (Felton Road & Pyramid de andra två) i hela landet som gör vingårdsbetecknade pinoter. Vinet är jäst på ståltank för att sedan ligga nio månader på ca 30% nya små franska ekfat. Smaken är saftigt sötfruktig och känns som balsam i munnen. Unga mörka körsbär, timjan, litet tryffel och mörkt te i avslutningen. Saftigheten gör att jag gärna skulle dricka det här nu i stora klunkar.

Nästa vin är en bourdeauxblend Craggy Range Sophia Merlot/Cabernet Gimblett Gravels, Hawke´s Bay 2010 (92/100) 399kr där andelen merlot är störst. I övrigt varierar man andelen cabernet franc/sauvignon.  Jag bjuds tre olika årgångar att testa 2004, 2006 och 2010 av vilka jag tycker bäst om 2010. Vinet uppvisar en läcker frukt av röda plommon och svart vinbär kombinerat med kaffetoner från ekfaten och en slank stramhet. Till det här vill jag äta en entrecôte med vinbärsspetsad rödvinsås, murklor och hasselbackspotatis.

CraggyLeSolMan odlar även syrah i Gimblet Gravels där den steniga marken passar bra för de gamla syrahrankorna. Craggy Range Le Sol Syrah, Gimblett Gravels, Hawke´s Bay 2010 (93/100) har efter handskörd fått jäsa i stora öppna franska ekfat för att sedan mogna sjutton månader på en tredjedel nya franska barriques. Ung mörkfruktig, kryddig och litet tjärig i näsan. Mer björnbär och lakrits framför allt i munnen och en låååååång eftersmak. Mycket läckert och definitivt lagringsdugligt. Nu blev jag sugen på min älgragu som får marinera ett dygn i rödvin med grönsaker och kryddor för att sedan puttra i grytan med skogsvampar och ädelost.

En lite billigare men god syrah från Hawke´s Bay är Elephant Hill Syrah, Hawke´s Bay 2010 (88/100) 170 kr. Sval, mörkfruktig och kryddig (som syrah vanligtvis är) och välbalanserad. Svalheten i vinet beror på vingårdens närhet till Te Awanga-kusten som erbjuder ett tempererat klimat med svalkande sjöbris på eftermiddagarna.

FeltonDags för nytt besök hos Felton Road för att prova pinot. Alla fem vinerna är snygga och välbalanserade men skiljer sig i stil och smak beroende på växtplats och druvrankornas ålder. Hos äldre druvrankor har rötterna hunnit leta sig längre ner i jorden och fångar upp mer av mineraler och andra fossila avlagringar som bidrar till en mer komplex smak av vinet. Måste jag välja en av vinerna blir det Felton Road Pinot Noir – Block 5 Central Otago 2011 (93/100) 569 kr som är sval, mörkfruktig och kryddig med ett djup och en komplexitet som kräver fem till sju års lagring för att vinet skall få möjlighet att öppna upp sig. Idag är frukten, som består av björnbär, mörka körsbär och mogna jordgubbar, ännu lite knuten. Kommer definitvit bli fantastiskt.

Tröttheten kommer smygande och jag bestämmer mig för att prioritera de dyrare vinerna. Black Grape Society Pinot Noir, Central Otago 2011 (90/100) är ett komplext vin som har legat tolv månader på ny fransk ek, är tanninrikt och fyllt av mörk frukt och kryddighet. Vinet går inte tyvärr att få tag på i Europa i dagsläget. Cirkapris 350 kronor.

Nästa stopp blir hos Spy Valley Wines som håller till i Marlborough och har hämtat sitt namn från en station som övervakar satellitkommunikation i Waihopai valley. Jag provar Spy Valley Envoy (Outpost) Pinot Noir, Marlborough 2010 89/100) vilken sägs tillhöra landets femtio bästa pinot noir-viner. Jordmånen är väldränerad grus och lerjord samt lösjord. Smaken är sval, rödfruktig och kryddig med pomerans i avslutningen. Ett koncentrerat, strukturerat och välbalanserat vin som kommer att utvecklas fint mer med tre till fem års lagring. Tyvärr går inte det här hellar att beställa från Europa. Cirkapris 280 kronor.

The man SpyDagens sista stopp innan hemfärd blir vid ett bord som representerar flera vinerier. Mannen som tar emot mig heter Dirk Bornemann – en glad och trevlig man som varit Sverige vid ett flertal tillfällen och gillar våra inhemska öl från microbryggerier. Jag lovar på stående fot att ta med honom på en pubrunda nästa gång han åker till Sverige.

Jag provar Churton The Abyss Pinot Noir, Marlborough 2010 (93/100) £48, en producent som håller till i Waihopi Valley i Marlborough. Abyss är den första vingård man planterade för 11 år sedan och vingården ligger på en platå 200 meter över Omaka river och har en lutning på 14% och jordmånen innehåller mestadels lera. Inspirationen till att plantera just så fick vinmakaren Sam Weaver från sin tid i Bourgogne där Musigny Grand Cru är planterad på samma höjd och med samma lutning.

Vinet är svalt, elegant och mustigt på samma gång. Djup med lager av silkiga mörka bär och en fin mineralton som sägs vara typisk för Abyss växtplats. Gott! Det här vill jag ha till älgfärsbullar med puré på mandelpotatis, kantarellsås och rårörda lingon.

Nöjd med dagen är det dags att resa hem. När jag sitter med stor öl på en pub på flygplatsen kommer jag på att jag totalt glömde bort att testa igenom Escarpments andra viner idag. Grämer mig litet över det. Sammanfattningsvis kan jag säga att Nya Zeeland med sina olika klimatlägen erbjuder ett fantastiskt utbud av mycket bra viner. Vinodlarna är heller inte rädda att prova nya vägar – grüner veltliner tror jag passar alldeles utmärkt där – vilket beror att man är ett så ungt vinodlarland. Känslan är dock att chardonnay kommer att ta över som den pouläraste gröna druvsorten. Största exportmarknaden är Storbritannien där människorna tycker om vinerna och inte verkar ha något emot att priserna stiger litet för varje år. Även i Sverige har också konsumtionen av nya zeeländska viner ökat.

Tack för mig!

Jannes topp 5
Clos Henri Sauvignon Blanc 2011, 89/100

Felton Road Riesling – Block 1 Riesling, Otago 2012, 92/100

Ostler Caroline´s Pinot Noir, Waitaki 2010, 93 poäng.

Craggy Range Le Sol Syrah, Gimblett Gravels, Hawke´s Bay 2010, 93/100

Churton The Abyss Pinot Noir, Marlborough 2010, 93/100