Vi guidar dig i dryckesvärlden

Från Pichon-Longueville till bästa portvinet, ever!


Det är inte var dag som börjar med Krug och Dom Pérignon och slutar med Château Pichon-Longueville, Suduiraut och Quinta do Noval. Men det händer, och mig hände det i torsdags.
Efter en heldag på Systembolaget tillsammans med 148 mousserande viner avslutade jag dagen med en middag på Magnusson Fine Wine med Corine Michot. Corine hade plockat med sig ett antal flaskor ur Axa Millesime’s portfölj som hon villigt och leende poppade till maten, som alltid var genialiskt tillagad av Jürgen Grossman på Restaurang GQ. Utan någon formell provning så hälldes följande viner upp i glasen i takt med att maten bars in av bästa Anna Rönngren:

Tourelles de Longueville 2008”Pichon’s 2:a vin. Mjuk och fruktig med tydligt rostad fatkaraktär som är redo att drickas”
Château Pibran 2008  – ”Klassisk bordeaux-karaktär med svartvinbär, cederträ, fat och en läckert frisk syra. Det här vill jag ha mer av!”
Château Pichon Longueville 2003 ”Varm och saftigt frukt med något dämpad syra, även om den är hög för årgången”
Château Pichon Longueville 2001”En god överraskning. Slank, mjuk och elegant med stram syra och sköna tanniner. Bästa vinet till kalvytterfilén”
Château Pichon Longueville 2000”Som väntat ett bra vin från ett stort år. Kraftfullt med mycket av allt och mer att ge. Bäst av de tre”
Château Suduiraut 1997”Balanserad sötma och generöst med botrytis. Nästan för lätt för att klara en vällagrad Appenzeller och Gruyère, men desto lättare att njuta av i stora klunkar”

Alla dessa viner håller hög kvalitet och att få dricka dem under en och samma middag är en upplevelse i klass med den första kyssen (Skrea Strand, jag minns det som igår). Kyssar och bra viner tillhör ju – tack och lov – inte de absoluta ovanligheterna i livet. Betydligt ovanligare är en vinupplevelse som får mig att tappa fokus och ogenerat grymta som en gris med tryffelvittring, och gissa om det hände i torsdags kväll. Övriga gäster frös mitt i tuggan och höjda ögonbryn vändes åt mitt hål för att se vad som var i görningen, eller kanske främst för att se vad jag hade i glaset. Där i glaset, tillsammans med en stolt bottensats, flöt kvällens sista vin, Quinta do Noval Nacional 1994. Ett 18-årigt barnarov som fick mig att framöver se på portvin med helt andra ögon.

– Quinta do Noval Nacional 1994

Quinta do Noval Nacional är utan tvekan ett av världens mest eftertraktade (och dyraste) portviner. Druvorna (touriga nacional, tinta francisca, souzao) kommer från ca 6000 oympade vinstockar i hjärtat av Quinta do Novals vingård. Efter ett beslut som togs 1994 produceras Nacional endast vid exceptionella år, och när det vill sig väl brukar det inte bli mer än ca 200 lådor att fördela till (rika) portvinsälskare världen över.

”Första sniffen är som en käftsmäll för den oförberedde. Ung, tuff, pompös och laddad med en knuten näve av mörka bär, fikon, björnbär, kaffe, choklad och sötlakrits. Nästintill tuggbar i munnen med en intensitet utom denna värld och en fyllighet som t.o.m imponerar på Hugh Hefner. Neverending. Jag är helt såld, lyfter på hjälmen och hoppar tandborsten när jag kommer hem.