Vi guidar dig i dryckesvärlden

Madiran – och att tämja tannat

 

 

 

 

 

 

 

Var gång som Alain Brumont släpper en ny årgång av sina viner Chateau Montus eller Chateau Bouscassé så är jag där med varukorgen och hovar in ett par flaskor. Inte för att dricka samma kväll. Visst det går, om man har stor hjälm, rejält med kött och stark vilja. Lägg därtill ett kraftigt tanninberoende och ”voila!” ung Madiran är vinet för dig!
Men vi andra som eftersträvar elegans och komplexitet gör klokt i att vänta några år. Ganska många år faktiskt när det gäller vinerna från området Madiran i sydvästra Frankrike.
Druvan bakom kraften är den lilla tjockskaliga tannat. Kanske inte en av de mest namnkända druvorna, men vinerna den producerar är desto mer kända i vinkretsen. I de enklare vinerna från Motnus och Bouscassé använder Alain Brumont en del Cabernet Sauvignon och Cabernet Franc för att mjuka upp (!) vinet och göra det mer tillgängligt vid unga år.

Förutom doft och smak så är det fina med Brumonts viner att de prismässigt är rena fynden. Prestigevinerna från Montus (La Tyre och Montus XL) kostar någonstans runt 500-700 kronor på Systembolaget (när de finns) och håller absolut världsklass. Men även standardvinerna håller väldigt hög klass och är mycket lagringsdugliga. Just nu finns Chateau Bouscassé 2008 att köpa på Systembolaget för 119 kr. Är man nyfiken på att lagra vin så är det här ett vin man kan köpa ett antal av och sedan korka upp var eller vartannat år för att följa utvecklingen.

Själv drack jag ikväll en flaska Chateau Bouscassé Vieilles Vignes 1998 som jag köpte för ganska så exakt 10 år sedan. När jag drack det senast för tre år sedan var det fortfarande knutet, kärvt och relativt otillgängligt. Idag har det börjat titta fram mognadstoner av höstlöv och läder i doften, men fortfarande är det en knuten svartvinbärsfrukt och mörk choklad som dominerar. Smaken är fyllig och stram med kärvt avslut. Viss mognad, men ännu mycket kvar att ge. Tanninerna är fortfarande otyglade och sitter som en trotsig treåring mot tandköttet, men de börjar ge med sig och släpper taget efter en stund. Frukten är tät, ekfaten välsvarvade och syran är knivskarp.

Efter ett år på ekfat, tretton år på flaska och tre timmars luftning börjar en viss harmoni lägga sig i karaffen. Slutligen, tillsammans med en baconlindad oxstek,  krämig jordärtskocksgratäng och en mustig rödvinssås så kom så äntligen vinet till sin fulla rätt. Men fem år eller mer i källaren skulle inte skada.