Vi guidar dig i dryckesvärlden

Mancini – Italienaren på hörnet

Det finns ett antal restauranger som jag gått förbi hur många gånger som helst och alltid stannat till utanför, slängt ett öga på menyn och tänkt ”hit måste jag gå. Men inte idag”. Sen finns det även restauranger som jag återkommer till var och varannan månad, restauranger som sällan gör mig besviken och som jag helst behåller för mig själv (för att slippa boka bord en månad i förväg).

I sju års tid har italienaren Mancini varit precis en sån restaurang som jag kommer att tänka på när jag passerar. Få pratar om den och det är som att den bara existerar det korta ögonblick när jag rundar hörnet från Luntmakargatan in på Tunnelgatan i Stockholm. Men, efter ett 30-tal ”jag borde någon gång…” var det igår äntligen dags för ”ikväll skall jag faktiskt…!”.

Med kort varsel bokade jag ett bord för mig och min flickvän och för att vara på den säkra sidan förbokade jag även avsmakningsmenyn på 9 rätter. Jag har ätit mig igenom ett stort antal avsmakningsmenyer runt om i världen och det är sällan som jag är supernöjd med alla rätter. Senast för en vecka sedan besökte jag en 1-stjärnig restaurang i Cognac. Fantastisk inredning, felfri service, men maten….. inte så kul. Mancini levererade igår raka motsatsen. Rätt efter rätt som dukades in var genuin och tillagad till närhet av perfektion. Mitt ogenerade ”mmmmmande” talade förmodligt sitt eget språk. De som känner mig vet att jag lämnar jordelivet för ett ögonblick och går in i mitt universum av smaklökar när något är godare än gott. Ge mig en mick och jag skulle kunna dubba vilken tysk porrfilm som helst. Men, jag är också väldigt kräsen.

Eftersom jag inte hade några förväntningar flög jag inte direkt upp och gjorde vågen mot köket när första rätten bars fram, Tigerräkor på skivad avokado. Det skulle kunna vara en förrätt under ett schlagerevent på Wallmans Salonger, men jäklar vad fel jag kan ha! En tigerräka som knakar till när den spricker och tänderna plöjer sin väg ner i det saftigt lättsaltade skaldjursköttet, en avokado i sina bästa dagar och en mild apelsinolja i jungfrustil. Enkelt, snyggt och vansinnigt gott.  Ett koncept som fortsätter hela vägen igenom kommande åtta rätter. Krämig risotto med fiskragu, Torskrygg med jordgubbar och sparris, Gödkalvs-carpaccio, Ravioli med assiago-ost och radicchio trevigiano (5 solar/fyrar/getingar/whatever!), Kalvytterfilé, ostar och sött. Tre sköna timmar av materotik och mycket mmmmmande.

Det enda negativa jag kan hitta är att det inte finns av en vinmeny till avsmakningsmenyn. Jag skulle gärna vilja ha möjligheten att för en vettig peng kunna köpa till ett litet glas väl anpassat vin till varje rätt. Det finns ett skapligt antal viner på glas, men de är inte de roligaste (för en vinnörd som jag). Istället blev det en flaska fatad sauvignon blanc från Trentino sida vid sida med en flaska Tignanello 2008 från Antinori. Inte så dumt det heller. Inte alls så dumt faktiskt.

Mancini är genuint italiensk. Kockarna och servitörerna är charmigt stiffa och sticker hela tiden in oväntade kommentarer med vass humor. Inredningen är inte den mest moderna och överlag så vibbrerar det 90-tal över hela restaurangen. Från köket hörs ljudet från EM i fotboll som precis dragit igång och ivriga italienska röster kommenterar passionerat det som sker. Något man aldrig skulle få uppleva på stans ”lyxigare” restauranger där koncept och design inte sällan går före kärleken till maten. Och det är just den stolta kärleken till maten och dess ursprung som gör Mancini genuint och i min smak väldigt lyxig. En restaurang som precis kvalat in på min lista över restauranger att återkomma till var och varannan månad. En restaurang jag egentligen inte borde tipsa om, men ju precis har gjort.

Sist men inte minst. Två avsmakningsmenyer a’ 9 rätter, en flaska sauvignon blanc från Trentino och en flaska Tignanello 2008 – 2 600 kr. Utan tvekan den mest prisvärda middag jag ätit på hur länge som helst.

www.mancini.nu