Vi guidar dig i dryckesvärlden

Tagg: nebbiolo

Fem röda tips i augusti

Fem röda tips i augusti

Mörkare kvällar och svalare vindar ger förhoppning om att hösten snart nalkas. För visst är det skönt när vardagen är tillbaka. På Facebook byts solnedgångsbilderna ut mot närbilder av kantareller. Och tygskorna är utnötta. I juli är restaurangerna stängda och på Systembolaget finns inga nyheter. […]

Ansj für alle

Ansj für alle

I senaste numret av Livets Goda dyker ett vin upp på första uppslaget där det toppar listan över ”chefredaktörens speciella favoriter just nu.” Längre bak i tidningen dyker samma vin upp i famnen på Måns Zelmerlöw som efter en imponerande provning plockar upp det här […]

Dragen gris och en flaska nebbiolo – svingott!

Dragen gris och en flaska nebbiolo – svingott!

Gris är hett! Speciellt knaperstekt sida eller välmarmorerad karré som fått ligga i ugnen på låg värme tills den ger upp och faller isär.

En rätt som få hade hört talas om för ett år sedan men som idag mer eller mindre är ett måste på restauranger med coolhetsfaktor är Pulled Pork, en amerikansk rätt med ursprung i italiensk Porchetta. Porchetta är ungefär en fläsksida som rullas ihop med en näve örter och bakas på låg värme tills den är mör som maratonlöpare. Pulled Pork är en fläskkarré som antingen grillas på låg – indirekt – värme eller får gå i ugnen på låg värme i många timmar. Eftersom det är en amerikansk rätt med BBQ-influenser så den lite mer kryddstark och har en rökig touch från chipotle chili. Själva namnet kommer ifrån att köttet dras isär med händer eller gaffel när den är klar, pulled pork.

Eftersom det är svårt att få tag på en hederligt närproducerad grissida i en vanlig ica-butik och eftersom eldig chili inte är det mest vinvänliga på jorden har jag gjort min egen hybrid av de båda rätterna. Arbetsnamn: ”Dragen Gris”. Smakar nästan som Porchetta och tillagas ungefär som Pulled Pork.

För 6-8 personer behöver du:
1,5 kg Fläskkarré
1 Stor gul lök
3 Vitlöksklyftor
½ Citron
1 tsk Spiskummin
Färsk Timjan
Olivolja
1 msk Salt
Svartpeppar
Ljus lageröl (2,8 % eller 3,5 %)
Aluminiumfolie
1 ugn

Och så här gör du:
Början med att mixa gul lök, vitlök, en näve färsk timjan, 1 tsk spiskummin, 1 msk salt och några generösa kvarnvred svartpeppar i en bunke.  Pressa över citronen och tillsätt olivolja tills du har en krämig konsistens som inte är rinnig.
Tvinga ner grisen i en form så att den ligger trångt. Kanterna får gärna vara lika höga eller högre än karrén. Smiska och smek in den mixade marinaden så att den täcker hela karrén. Häll över öl (det är grisen värd) och se till så att det täcker större delen av köttet. Täck sedan hela paketet med aluminiumfolie, gör det ordentligt och se till så att det är tätt som ett alibi.
Nu är det dags för vila. Ställ in grisen på 120 grader i ugnen och sätt dig själv i soffan. Gör det bekvämt för dig och plocka fram 3-4 filmer som du sneglat på länge men aldrig fått tummen ur och tittat på. Du har gått om tid, minst fem timmar, gärna mer.


Fem timmar senare:
Nu är det dags att öppna ugnsluckan, plocka ut formen och öppna paketet. Doften är magisk och grisen dallrar i sitt spad och befinner sig på bristningsgränsen. Lyft över köttet i en ny form och dra isär det med händerna eller två gafflar. Häll över rikligt med spad från den första formen och smaka av med mer salt och eventuellt peppar.
För att höja det hela ytterligare ett par snäpp så servera en gräddig potatispuré till, gärna med några droppar tryffelolja och saften från den andra halvan av citronen.


Och en flaska nebbiolo

Äntligen har vi då kommit till vinet, som i det här fallet och min värld är ganska självklart. Italieninspirerat, saftigt griskött med örter, vitlök och gräddig potatismos som är smaksatt med tryffel behöver ett smakrikt vin med både fyllighet, frisk syra och sträva tanniner. Vad passar då bättre än ett kraftigt och stramt vin från norra Italien och den elaka lilla druvan nebbiolo?
Så, byt om till Mussolinikostym, poppa en flaska Barolo Albe G.D Vajra, Barbaresco Vigneto Bordini, Langhe Nebbiolo eller något liknande som känns bra i munnen och ta emot gästernas hyllningar!

Fem årgångar barolo och en hemvevad tagliatelle.

Fem årgångar barolo och en hemvevad tagliatelle.

Vin från Fontanafredda var förmodligen det första vin från Italien med kvalitet jag drack, i början av 90-talet. Den snygga, då silvergrå etiketten med blå och rosa text, verkade spännande och vinet smakade mycket och annorlunda. Tyckte jag då. Numera är etiketten randig, påminnande om […]

Marias godaste viner i juni!

Marias godaste viner i juni!

Albariño från Rías Baixas av producenten Palacio de Fefiñanes är en favorit. Årgång 2010 av 1583 Albariño de Fefiñanes har en grön, gräsig doft med friskt fyllig och örtig smak med bra balans. Kan lagras några år för en mer nyanserad upplevelse. Ofta framträder tropiska […]

Marias favoriter i mars

Marias favoriter i mars

 

 

 

 

 

 

När listorna från Systembolaget dimper ner i inkorgen brukar jag göra en snabb sortering i Excelfilen så att bara 50-70 viner finns kvar. Provar det som intresserar mig mest, det vill säga de klassiska områdena i Frankrike, Italien och Spanien, Tyskland och Österrike. Starkvin från Spanien och Portugal är alltid kul att prova och vinerna från nya världen brukar jag välja ut genom druva eller producent. Ibland är jag också nyfiken på viner från mera udda ursprung som Kroatien, Kina eller annat ursprung där inte vin är det första man förknippar med landet. När väl detta är gjort häller jag upp flighter om sex, flaskorna är numrerade och dolda med skydd så att prova blint är inga problem. Datorn är på plats och i det vita, lite kala, svala provningsrummet sätter jag igång. Att prova. Låter trist, eller hur! Mitt tempo är max 25 viner i timmen. Vet att det finns många som är mycket snabbare men jag förmår inte få upp tempot mera. Nåväl, vilka är de godaste vinerna i nyhetslanseringen den 1 mars?

Får plötsligt lust att leka ”här är ditt kylskåp” med mig själv. Inventerar kyl och frys. Lite löjrom finns kvar från nyårsafton, fryst skivat formbröd från Riddarbageriet, en ask Cantadou pepparrotsost samt vitlök, smör och morötter och gurka. Cruditéer med färskost och rostat bröd med vitlökssmör och löjrom serverar jag till Chablis Premier Cru Montée de Tonnerre (nr 91117) från 2008 för 259 kronor. Vinet har en sval citrusfruktig doft med fräsch citronfrisk syra och lång behaglig eftersmak. Om inte grannarna vore i Thailand skulle jag bett dem komma förbi.

I frysen hittar jag också köttfärssås. Den godaste pastan i gul papperspåse är slut, så det får bli en promenad till Gamla Enskede Bageri. Där köper jag några påsar gul spaghetti (Martelli). Renato Rattis, Nebbiolo d’Alba Ochetti (nr 95012) från 2009, kostar 169 kronor. Druvkaraktären är tydlig med både rosor, viol och chokladaromer. Fruktaromerna är söta och stramheten stöttar upp vinet som har lång eftersmak. Servera lite svalt i stora kupor och njut pastan med massor av riven parmesan.

Taylor’s Vintage Port (nr 90692) från 2009 för 625 kronor är kompakt, tät, fruktig, sträv och ska definitivt lagras länge. Börja drick om 15 år tidigast. Däremot Fonseca Vintage Port (nr 94008) är drickbar idag. Priset är 659 kronor och vinet är på något vis tillgängligt med en dov fruktighet av mörka mogna bär, svartvinbärssaft och örter. Sötman och koncentrationen gör att vinet blir gott till en salt, stark blåmögelost. Okristligt att dricka så ungt men ganska gott faktiskt. Chokladpraliner är också gott till!