Vi guidar dig i dryckesvärlden

Tagg: riesling

Riesling en druva för alla smaker

Riesling en druva för alla smaker

Just nu känns det som sommaren inte riktigt vill ta fart men så fort solen värmer på lite mer blir jag sugen på att korka upp en riesling och njuta av den på altanen. Därför vill jag slå ett slag för två av Tysklands bästa […]

Marias godaste viner i juni!

Marias godaste viner i juni!

Albariño från Rías Baixas av producenten Palacio de Fefiñanes är en favorit. Årgång 2010 av 1583 Albariño de Fefiñanes har en grön, gräsig doft med friskt fyllig och örtig smak med bra balans. Kan lagras några år för en mer nyanserad upplevelse. Ofta framträder tropiska […]

En spontan lördag och Clos Ste Hune 1991

En spontan lördag och Clos Ste Hune 1991

En av fördelarna och riskerna med att ha sin vinlagring hemma kallas spontanitet. Lika spontan som jag var när jag i höstas lade det vinnande budet på en flaska Clos Ste Hune 1991, lika spontan var jag idag efter en heldag på stan.

Redan vid de blommande körsbärsträden i Kungsträdgården kunde man ana att det var en bra dag där sinnena njutningsfullt skulle komma att smekas medhårs. Efter en runda i Gamla Stan, ett glas Champagne på Debasers uteservering, ett par timmars planlöst strosande i solen på Söder och ett målmedvetet besök i fiskdisken stod jag där på min hemtrevliga sida av tröskeln med ett stycke torskrygg i min vänstra hand – Klipp! – Dörren till vinlagringsskåpet står på glänt och min högra hand trevar sig fram till Trimbachs prestigevin som jag oförberett lade vantarna på i höstas. Clos Ste Hune 1991.

Jag har druckit Clos Ste Hune vid ett antal tillfällen, men då har det alltid varit unga och otillgängliga årgångar med kindbensknäckande syra och omogen citrusfrukt. Det här var något helt annat.
Efter en timmes ”resning” hade vinstenen och fällningarna mobiliserat sig på flaskans botten och första glaset hälls upp. Färgen är gyllengul och redan innan näsan har ställt in sig på ett närmande kan man ana doften av mogen riesling i rummet. Det som nu följer är ren magi. En utvecklad och mogen doft av persika, torkad aprikos, honung, vaxduk och klassisk petroleum med lite rökig flinta. Smaken är intensiv med en viril syra som biter sig fast i smaklökarna och driver på frukten tills den klingar av och elegant överlämnar till en nästintill oljig och oändligt lång eftersmak av torkad aprikos och persika.

Fisken blev till en pocherad torskrygg med julien-grönsaker, tryffel beurre-blanc och nypotatis. Att kombinationen var en materotisk upplevelse behöver jag knappast förklara för er som hittat hit och haft intresse nog och läsa och dela min lördag.

Härnäst väntar chokladtryffel och en ett litet glas av Grönstedts National 2012. Till detta en för kvällen inhyrd rysare. Man måste ha balansen i tillvaron…