Vi guidar dig i dryckesvärlden

Trentino – klassiska viner i modern tappning

För inte allt för många år sedan var det få som pratade om vinerna från Trentino. Ännu färre var de som faktiskt korkade upp ett vin härifrån. Idag ser det annorlunda ut och vem har inte hört talas om viner som Rotari och Ferrari? Under de senaste åren har Trentino genomgått stora förändringar och moderniseringen är påtaglig i såväl vin som vingårdar och marknadsföring. Popit har besökt Italiens nordligaste vinregion för att ta reda på vad som är på gång.

I början av 80-talet var åtta av tio flaskor som lämnade vingårdarna i Trentino rött vin. Idag, 30 år senare, är förhållandet näst intill det omvända med 71% vitt vin och endast 29% rött. En förändring som kan tyckas oväntad med tanke på att medeltemperaturen i området ökat med 1,5 grad under de senaste 20 åren, något som vanligtvis gynnar produktion av rött vin. Men förklaringen till färgskiftet ligger inte i klimatförändringen utan i grundliga forskningsstudier och något som de trentinska vinprofessorerna ständigt återkommer till; ”zoning”. Kort och gott rätt druvsort i rätt miljö, och i ett område täckt av höga berg och djupa dalar finns det ett stort utbud av terroir. Från kyligt alpklimat med vulkaniska jordar till milt medelhavsklimat i området kring Gardasjön, som förövrigt är Europas nordligaste odlingsområde för oliver.

Klassisk teroldego, korsad rebo och trendig chardonnay

”Surprisingly good wines!” utbrister Georges Bertet med stil och fransk brytning

De mest odlade druvsorterna i Trentino är idag chardonnay (28%), pinot grigio (23%), müller-thurgau (9%) och teroldego (8%). Chardonnay används främst till mousserande viner (Spumante) som också har blivit lite av signum för Trentino. Pinot grigio odlas främst för att mätta den ökande efterfrågan från USA och övriga exportländer.
De druvor som haft störst utveckling och framgång de senaste åren är den gröna müller-thurgau och den röda teroldego. Som ett lätt och aromatiskt aperitifvin är en müller-thurgau från Trentino oemotståndlig. De bästa vinerna har en blommig arom à la riesling tätt intill en publikfriande päronfrukt som lutar mer åt ”nya världen”. På den röda sidan är teroldego Trentinos egen stolthet och vinerna har lika många ansikten som Berlusconi har älskarinnor. Skillnaden är att det i teroldegos fall finns flera ärliga och karaktärsfulla viner av ypperlig kvalitet som ofta är generöst fruktiga och småmulligt runda i stilen. Tyvärr har jag sällan stött på något här hemma i Sverige, men förhoppningsvis blir det snart ändring på det.

En annan druva som Trentino kan ta åt sig äran för är rebo, en korsning mellan teroldego och merlot.
Mina tidigare erfarenheter av rebo har varit mycket tveksamma, men när jag fick prova ett par flaskor från forskningsinstitutet San Michele ändrade jag plötsligt helt uppfattning. Finns det något bättre än när trista fördomar blir brutalt krossade av en oväntat njutningsfull upplevelse? I det här fallet var det komplexa viner med sval syra i kombination med generös och feminint kurvig plommonfrukt som fick mina kindben att vika sig och smaklökarna att lyfta på hatten. Rebo har odlats sedan 1959, men först nu verkar den ha hittat sitt rätta klimat. Vill ni imponera på era vinvänner skall ni redan idag försöka få tag på en flaska, för om några år kan Rebo mycket väl vara en del av det fasta sortimentet på Systembolaget.

Pinot Nero – från topp till tå

Trentinos vulkaniska och leriga jordar i kombination med svala odlingar på hög höjd har visat sig vara synnerligen gynnsamt för pinot noir, som i Italien går under namnet pinot nero. De ljusröda pinot nero-viner som idag serveras på många av de lokala restaurangerna håller världsklass. Tyvärr är vinerna svåra att finna utanför Italien då pinot nero endast utgör 2% av den totala odlingsarealen i Trentino. Det är lätt att dra paralleller till de experimentella odlingar av pinot nero som pågår för fullt kring vulkanen Etna på östra Sicilien. Den ena längst i norr och den andra längst i söder, men båda har de just valt att så smått avtäcka den potential som döljer sig i odlingar på hög höjd i vulkaniska jordar. I kombination med modern vinmakning och så småningom erfarenhet kommer mycket väl pinot-vinerna härifrån kunna tävla med det bästa utanför Bourgognes gränser. Kanske även innanför, vem vet?

Små bönder och stora kooperativ

Dimma över Endrizzi

I Trentino finns över 7600 vinproducenter. Av dessa har endast 1% en odlingsareal större än 10 hektar och hela 70% odlar sina druvor på mindre än 1 hektar. Totalt finns det 137 oberoende vinproducenter i området, resten har slagit sig samman i kooperativ av varierande storlek. Det tveklöst största kooperativet är Mezzacorona som förmodligen är mest känt för sitt mousserande vin Rotari. Totalt producerar Mezzacorona drygt 45 miljoner liter vin per år. Detta kan jämföras med den lilla vingården Reivo som årligen buteljerar ynka 15 000 flaskor enastående Spumante. Reivo var ett av mina smaklökars bästa minnen från dagarna i Trentino, men tyvärr (eller tack och lov) måste jag nog åka tillbaka för att få återuppleva dessa minnen.
På den oberoende sidan ligger familjeföretaget Ferrari i topp. Både Mezzocorona och Ferrari har byggt sina varumärken kring mousserande viner producerade enligt ”champagnemetoden” med en andra jäsning på flaska. Detta har sina naturliga skäl, för trots ett och annat exceptionellt rödvin så är det de torra, mousserande vinerna som bäst förmedlar Trentinos terroir, dess ursprung och själ.

Ferrari vs Rotari

Forskningsinstitutet San Michele

Även om det idag är torra mousserande vinerna som är mest framstående i Trentino så har det inte alltid varit så. För lite över hundra år sedan fanns varken chardonnay eller spumante på den Trentinska kartan. Idag dominerar de båda och Trentino står för hela 20% av den totala produktionen av spumante i Italien.
Det var först 1902 som den första chardonnay-stocken fick chansen att rota sig i Trentino och då med en hjälpande hand av Giulio Ferrari. Efter studier på vininstitutet San Michele fortsatt Giulio att studera vid universitetet i Montpellier. Det var här som han kom i kontakt med de mousserande vinerna från Champagne. Drycken förde honom till området och där insåg han snart att förutsättningarna för vinodling i Champagne hade mycket gemensamt med Trentino. När Giulio återvände hem planterade han sin första chardonnaystickling och några år senare låg Ferraris årliga produktion av mousserande vin på 9000 buteljer. Idag motsvarar denna volym vad Ferrari producerar i timmen. Men även om volymen har accelererat så har det inte gjorts avkall på kvaliteten. Ferrari producerar ännu i dag några av de bästa mousserande vinerna i Italien. Husstilen är stram, frisk och mineralisk och här finns ett stall av viner som sträcker sig från det klassiska standardvinet Ferrari Brut till prestigevinet Giulio Ferrari.

Provsmakning a’la nattklubb på Rotari

Ferraris volymmässigt största konkurrent är Rotari från kooperativet Mezzacorona. Både Rotari och Ferrari är välkända spumante-producenter på den svenska marknaden, men även om de tillhör samma kategori och båda håller hög kvalitet så skiljer de sig markant i karaktär. Om Ferrari är den strama och mineraliska av de båda så är Rotari den fruktiga charmören som har en betydligt publikare inställning till hur vin skall smaka. Druvorna skördas sent för att maximera fruktigheten och till följd blir syran något mjukare. Vilket av vinerna som är att föredra är en fråga om personlig smak. Själv skulle jag duka upp med Rotari i minglet kring sommarbuffén. Ferrarin poppar jag när det vankas ostron och andra skaldjur, eller när jag vill få extra fart på snålvattnet innan en måltid. Men en sak är säker, när det kommer till smak har Trentino något för alla.