Vi guidar dig i dryckesvärlden

Whiskydiet – töm magen och öppna näsan

Text: David Mortimer-Hawkins

Det här med strama dieter har aldrig varit något för mig. Har man öl, whisky och god mat som stora intressen är man inte så inne på verksamheter som motverkar någondera. Men, efter att lite för många vänner pikat mig om en växande michelin-gubbsbuk, och min artist Thorsten (som inte brukar gå som katten runt het gröt) klappat mig på magen och utbrustit “12, 13 kilo för mycket där, David!” var saken avgjord. En ny kur för att få bukt på den svällande kroppshyddan: Total avhållsamhet från vanlig mat och dryck i några veckor.

Det spelar ingen roll vad de hurtfriska, pinnsmala människorna säger om hur bra man mår och hur pigg man blir. Det är helt enkelt skittrist att gå på diet. Jag tror aldrig att jag har tänkt så mycket på mat någonsin. Efter några dagars torka kunde jag inte hålla mig. Att dofta på en god whisky borde rimligen vara OK? Det kan knappast störa ett noggrannt uträknat kaloriintag. Sagt och gjort. Nere i källaren bland flaskorna korkade jag upp en handfull malter. Medan jag hällde upp mindes jag en provning där ledaren nämnde att en hungrig, gravid kvinna har den ultimata doftsensoriken. En rejäl hunger räcker gott.

Fem glas upphällda. Redan efter ett par sekunder hade jag fått ett av mina livs stora whiskyupplevelser; av en vanlig Glenfarclas, som jag provat många gånger förr. Plötsligt öppnade sig en ny värld av dofter jag tidigare inte känt. Det var som nyckelscenen i första The Matrix-filmen där huvudpersonen ser vad The Matrix faktiskt är. En dofternas motsvarighet till 1080 punkters HD-film, där alla noter, toner och dofter breder ut sig, lägger sig på sin rätta plats. Det måste ha varit det här Anders Fridén menade när han skrev In Flames-låten “Come Clarity”.

Jag plöjde igenom favoritvardagswhiskies som Glencadam 12yo, Balblair ‘97, Highland Park 18yo och Mortlach 16yo med blott näsan som vapen. Glas efter glas gav mig nya uppenbarelser och widescreenbilderna bredde ut sig för mitt inre. När Idoljury-Kishti utbrast något om ett ‘Halleluja-moment’ visste hon inte hur rätt hon beskrev mig där och då, ensam nere i källaren.

Alla silverkanter har ju som bekant ett moln, och smolket i min nyfunna whiskybägare var att jag förr eller senare måste börja äta igen. Alla som någon gång gjort misstaget att gå på en whiskyprovning (eller vilken provning som helst för den delen) på tom mage vet ju också vilka uppenbara nackdelar det innebär, såvida du inte konsekvent spottar ut allt. Oavsett hur jag går vidare med insikten om att de stora upplevelserna kommer genom näsan på fastande mage, vill jag gjuta mod i alla tvekande dietister där ute. Det är värt ett försök. Lycka till!